Ett nytt år

Då är 2016 slut! Blev ett annorlunda år i år… Sen många år tillbaks brukar jag alltid sammanfatta årets tävlingar, tacka alla sponsorer som stöttat och ha ett färdigt mål för året som kommer samt hur många överambitiösa planer som helst. Men inte i år.


I slutet av 2015 gav kroppen upp, kort sagt kan man säga att stress-systemet helt enkelt lappade ihop och livet likaså. Utbrändhet, utmattningssyndrom eller vad man nu vill kalla det var ett faktum och det har tagit längre tid än vad jag någonsin kunnat förställa mig att få ihop allt igen för att få en fungerande vardag. Har ibland tänkt att jag skulle kunna hoppa över 2016, dra ett sträck över året… men även om mycket stod still på så många sätt var 2016 inget dåligt år!

Istället för jobb, idrottsprestationer och tävlingar fick jag mitt drömbröllop med världens finaste man och många härliga stunder som inte var kopplade till prestation.

brollopsdagbad

moab

grandteton

Dessutom har vi en liten pys på g, en mix mellan mig och Lelle som gärna ligger och sparkar mig i magen mest hela dagarna. Längtar tills den kommer ut, väldigt nyfiken på vad det är för liten lirare.


Antar att när man stressat runt i sitt lilla ekorrhjul tillräckligt länge så är det bra att det går sönder för att man ska få lite perspektiv på livet. Har fått tillbaks glädjen i att bara göra det jag älskar och försökt ta bort alla krav som man ändå bara mår dåligt av. Är evigt tacksam för allt som har hållt mig flytande under året, mitt liv och vår lilla pys som vi snart får träffa om allt går som det ska.


Ser fram emot 2017, det kommer också bli ett annorlunda år och det största målet är att ge pyret bästa möjliga start i livet.

Är samtidigt långt ifrån klar med träning och tävling, och det blir spännande att se hur kroppen anpassar sig efter graviditeten. Upplevelserna, resorna och att testa kroppen är vad jag älskar att göra, även om det just nu känns väldigt långt bort när man känner sig som en valross som blir andfådd av allt…

Det får helt enkelt ta den tid det tar, gäller bara att ha kul på vägen!

//Carro

img_5011

2016

Hade storslagna planer för 2016, men livet blir ju inte alltid blir som man tänkt sig. För mig ligger all träning och tävling just nu på is tillsammans med mycket annat i mitt liv.

Istället för att hitta utmaningar i olika former av idrottsprestationer har det under vintern ibland varit ett projekt att bara komma ut ur lägenheten. Underligt hur livet kan svänga snabbt ibland.
Fast i efterhand har jag insett att snabbt är fel ord för det här har vart på gång under många år som en nedåtgående spiral även om jag själv förnekat det in i det sista. Kan inte komma ihåg en enda tävling under 2015 där jag stod på startlinjen och kände mig pigg och förberedd. Det komiska är att jag faktiskt till och med missade starten en gång när jag var som tröttast och mest stressad. Gav jag upp och la av, åkte hem och vilade? Nej, för det har inte funnits i min världsbild att man kan göra så. Istället fick jag ta i mer. Någonstans på vägen har denna egenskap också blivit mitt fall.

cham1bild
Har försökt balansera jobb och träning väldigt länge nu, sprungit med hjärtklappning mellan möten för att inte behöva jobba över och sedan försökt köra backintervaller trots att kroppen känns som en disktrasa med huvudvärk. Guldfiskminne, sömnsvårigheter och hjärtklappning var sedan länge bara en del av min vardag, och allt har gått bra ändå. Jobbet har rullat på bra och även om alla träningspass inte varit optimala så har kroppen ändå lyckats trolla fram lite kraft till varje tävling. Det är svårt att bromsa när allt går som tåget, och ärligt talat finns det ingen tid för att stanna upp och känna efter hur man egentligen mår om det ska gå att hålla tempot som krävs för att allt ska gå ihop.

img_2906

Nu i efterhand har jag läst på om stress och vad den gör med kroppen. Har lärt mig den hårda vägen att psykisk och fysisk stress stressar samma system i kroppen, och att det systemet kan “gå sönder”. När stressystemet börjar lappa ihop får man massa konstiga symptom som är ganska diffusa. När man då ignorerar alla dessa symptom börjar prestationsförmågan långsamt försämras vilket gör att man kör på lite hårdare istället för att försöka hålla tempot uppe. Kroppen börjar då långsamt stänga av och man går från att vara stresstålig till stresskänslig, från pigg och positiv till sjukligt trött, apatisk och grinig. När kroppen inte längre svarar och de fysiska symptomen är tydliga kanske man börjar funderar på om man har någon sjukdom och går till läkaren. Läkarn säger att man är frisk eftersom alla värden är rätt normala och man tänker att man säkert bara är larvig, ännu mer stressad eftersom man ändå tog av sin dyrbara tid att faktiskt gå till läkaren. Så man försöker lägga in en växel till som inte finns och hittar på bortförklaringar för alla underliga symptom som hela tiden ökar tills kroppen en dag får nog och det tar stopp. För mig tog det stopp i december.

bild1

Resten är en resa jag helst hade velat hoppa över, och önskar att det fanns ett mirakelpiller som gör att man kan skutta ur sängen varje morgon full av energi för jag saknar den känslan. Att ta sig tillbaka från utmattningssyndrom är inte omöjligt, men det går inte att springa i sina gamla fotspår. Så för 2016 är det nu bara att bryta ihop och komma igen, göra om och göra rätt. Motgångar ska ju göra en stark och ofta kan det komma något gott ur dem i slutändan. Det var trots allt under mina ständiga bakslag efter knäoperationen för några år sedan som jag träffade min fästman, hade troligtvis inte hänt om jag inte varit halt…
Idag har jag varit sjukskriven i några månader och kan klara vardagliga grejjer så länge inget stressar mig, men är löjligt lättstressad. Fysisk aktivitet fungerar fint i små mängder så länge det är lugnt och kravlöst, något som också kan ge mycket mer energi än vad det tar. Så vi kanske ses i skogen!

img_2314
//Carro

Tack för 2015!

Har visst vart lite blogg-torka här ett tag, dock ingen torka på andra aktiviteter under hösten…

IMG_1821

Vill tacka alla som stöttat mig under året som gått! Både familj, vänner, jobb och sponsorer. Ni är bäst och är grymt glad över att ni finns.

Thule Adventure Team och Martin Flinta för alla fina upplevelser, prylar och stöttning.


IMG_0534 IMG_1768 IMG_1783

Addnature för att ni gav mig möjligheten att springa och simma en hel säsong med Kristin i Team Addnature.

IMG_9751
IMG_1547 IMG_0146

Camilla Williams på Rehabkliniken för kanske den allra bästa sponsen man kan få – en fungerande kropp.

storhogna

Specialized Concept Store för mina bästa leksaker och tävlingsredskap, mina cyklar. S-works är fasen kvalitet på riktigt, mitt kolfibermonster var den ända cykeln som inte strulade i Kina.

IMG_0349.JPG IMG_0517-0.jpg IMG_9527

Feelalive för grym energi hela säsongen!

IMG_1567
IMG_8912.JPG

IMG_8524.JPG

Gococo för de grymmaste sockorna. Kanske inte alltid det som syns, men har Gococo på fötterna varje dag.

IMG_0710.JPG IMG_0762-0.jpg IMG_9333

Kajaksidan för allt som har med paddling att göra!

IMG_0489.JPG

HEAD Swimming för grymma swimrun grejjer, bilder och hejjarop under tävlingarna.

IMG_1547 IMG_9842 IMG_0876 IMG_0822 GunnarEld2 Hopp

X-kross för bästa brillorna!

IMG_1484 IMG_9965 IMG_0694.JPG

En extra eloge till min sambo (och blivande man) som alltid finns där när jag behöver det som mest. Du är bäst :)

IMG_1930

God Jul & Gott Nytt År!

//Carro